Hej och Välkomna
till min nya blogg och mitt nya liv!
(Haha det låt allt det men det är så det är)
Jag ska försöka länka till dom gamla bloggarna om jag klarar av det, är inte så teknisk så vi får bara hålla tummarna. Många saker blev värre efter smällen och detta är en av dom, även stavning och räkning är numera katastrof så ni får ta det för vad det är.
Skada kanske ni tänker nu?
Jag kan dra den korta versionen,December -18 så slog jag i huvudet på jobbet. vad som hände efter det vet jag inte men när jag tittade mig i spegeln efteråt så har jag en bula i pannan och kraftig huvudvärk.
Jag jobbade klart den dagen, jag är tyvärr en dådan där som läkarna inte gillar,
min tanke var att
- äää det går över ,
jag menar hur många ggr har man inte slagit i huvudet lite utan problem.
Sedan sov jag i näsan konstant 2 dagar, men det hade varit mycket en
längre tid så jag tänkte inte så mycket mera på det,
men 3:e natten började jag spy så då ringde jag 1177 o fick order om att åka till akuten. efter 8 timmar där med både blodprov och MR röntgen så var det fastställt att jo då jag hade en kraftig hjärnskakning.
Sedan den dagen har jag varit 100% sjukskriven och det är i skrivande stund snart 5,5 år sedan.
Idag lever jag med postkommotionellt syndrom.
Vad är det då?
Det är en hemsk kombo av bla långvariga besvär med huvudvärk, trötthet, yrsel, minnesförlust och koncentrationssvårigheter, för mycket intryck, höga ljud mm mm och jag kan ju säga att allt det där har jag plus lite till.
Den kroniska huvudvärken är hemsk, tröttheten gör att jag kan inte vara aktiv mer än ca 30 minuter, sedan måste jag vila, annars kommer huvudvärken direkt.
Yrsel får jag om jag gör för mycket eller vilar för dåligt en dag, minnesförlusten var hemsk i början innan jag fattade att jag inte kom ihåg, nu har jag 2 almanackor som jag använder dagligen för att inte glömma saker, en fysisk och en i telefonen.
Min energinivå ligger på ca 35 % när jag vaknar på morgonen,
så jag har inte så mycket att spela med på en hel dag.
Ska jag göra något så måste jag planera in ordentligt med
vila både dagar före och dagar efter annars brakar jag helt. 1 aktivitet / vecka det är max.
Jag sover 1 timme på förmiddagen och 1 timme på eftermiddagen för att orka med att vara lite social på kvällen.
När mår jag "bra" då
jo det är när min almanacka är tom och jag bara får vila,
men vad är det för liv??? Det kan man fråga sig.
Detta inlägg tex har tagit många dagar att skriva för jag kan inte sitta framför
datorn eller med telefonen mer än korta stunder i taget.
Se på tv ja knappt 1 timme sedan måste jag stänga av för annars kommer min huvudvärk.
Hela mitt liv förändrades på bara 1 sekund.
Det är svårt för alla runt mig, barnen, släkt, vänner för det syns ju inte utanpå hur ont eller hur dålig jag är. Det är jobbigt och svårt för både mig och alla runt mig, men jag kämpar på o kommer aldrig att ge upp!! Jag vet att detta är mitt nya liv och det som är jobbigt är att jag måste leva på detta sätt resten av mitt liv, en svår anpassning men ett ont måste!
Rubriken var "mitt nya liv" och det är dels på grund av diagnosen jag har, sedan gick jag o ex maken isär före jul efter 25 år. Min trygghet i livet bara försvann och 1/2-24 så fick jag nycklarna till mitt nya boende.
Allt är nu helt nytt för mig, och jag måste lära mig allt på nytt igen, han med stort A i mitt "förra liv" fixade och hjälpte mig med allt, jag kan inte ens betala mina räkningar själv, har en stor fusklapp som jag får ta fram den 24:e varje månad och läsa för att ha koll så jag inte missar någon räkning eller annat viktigt.
Jag får hjälp av mina nära bara jag ber om det MEN jag vill
försöka vara så självständig som jag bara kan.
Allt går bara om man ger sig den på det och det har jag gjort nu, jag ska fixa detta!!
Detta var den korta versionen av mitt tidigare liv och nu blickar jag bara framåt!
All skit som varit sedan den 22/12-23 vill jag bara glömma.
Jag ska ta mig igenom detta oxå även om jag nu gör det "själv" (mina nära och kära finns allt runt mig).
Det måste gå!
Därav även en ny blogg,
så att alla minnen inte påminner och gör ont hela tiden.
Här ska nya minnen skapas!
Det var lite om vem jag är.
Ha det gott tills nästa gång.
/P
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver! Det är svårt att acceptera att det är så här det ska vara nu! Jag är ledsen för din skull med ditt ex. Det måste kännas fruktansvärt jobbigt.
SvaraRadera